Camol

Först vill jag bara säga... Det snöade igår! Årets första snö, i Malmö. När man bodde i norra delen av Sverige så blev man ju alldeles till sig när det snöade första gången. Mysigt, stämningsfullt och fint accosierade man snön med. Då. Nu får jag samma känsla i en millisekund innan jag återvänder till verkligenheten och vad snö betyder här. Slask, smuts och ännu mera slask. Jag skickade iväg två välklädda, varma och rena barn till dagis och skola. När jag kom för att hämta dom då var alla ytterkläder tunga, blöta och totalt ned sandade. Alla ombyteskläder var använda. Barn snoriga. Jag ni fattar bilden. Inte roligt. Mest förvånad var jag för att personalen på dagis inte satt på galonisarna ovanpå overallen. Inte så förvånad var jag över att en 6 åring inte gjort det. Då ska det ju gå så snabbt som möjligt ut. Ingen fröken som står och påminner om regnkläderna längre. Tydligen. För snöade gjorde det inte särskilt länge, det regnade resten av dagen. Nåja det var igår det.

Idag då. Härlig sovmorgon! Men jag ställde väckarklockan iallafall, bara för att jag får ont i huvudet om jag sover för länge. Inte roligt det heller.

Efter det började vi förbereda oss inför dagens festligheter. Här händer allt det roliga på en och samma gång! Först var vi bjudna på barnkalas. Jätteroligt! Barnen sprang omkring och lekte så mycket som orkade. Jag satt och åt chips och läsk och allt sånt som hör till. Pratade med intressanta människor. Sen tårta på det, kan det bli bättre liksom.  
Sen avrundade vi och körde iväg till nästa kalas. Eller fest kallas det ju när någon fyller 19. Partajade loss, åt ännu mera tårta. Sen när vi kom hem var barnen helt slut. Jomi ville läsa saga iallafall men han somnade efter två sidor.

Ja så att det var dagens lördag. Allt på samma gång men det funkade ju det också. När jag kom hem så kom jag på att jag ju glömde att äta mat innan vi gick. Barnen åt medan jag gjorde mig i ordning och packade sakerna vi skulle ha med oss. Sen gick dom och tog på sig jackor och väntade i hallen. Sen gick vi. Så där stod maten kvar och väntade när vi kom hem. Inte ofta man lever på tårta!

Tack för ikväll tjejer!

---------------------------------------------------------------------