Camol

Lite dåligt med uppdatering här. Som ni kanske märkt. Hursomhelst, ska uppdatera lite nu. Förra helgen firande vi inte bara Eid utan också min födelsedag.

Brukar inte fira våra födelsedagar så mycket men den här var lite speciell. Ehum. Mina föräldrar och bror kom ner till oss och jag fick både en massa presenter, blommor och restaurangbesök. Fick allt jag önskade mig och lite till...

Så nu är man vuxen då. Inte längre 20 nånting.

Lägger till mitt favorit citat:
Man blir inte äldre, bara klokare.

Idag firar vi Eid, Eid al adha, avslutet för de som gör vallfärden till Mecka.

Firar lite extra den här helgen med besök av familjen. Det är tänkt att det blir firande resten av helgen...

Men idag är det som sagt Eid al adha. InshaAllah får vi möjlighet att besöka Mecka och utföra vallfärden en dag.

Hoppas alla ni som firat haft en riktigt trevlig Eid!

Senaste dagarna har det varit förvånansvärt varmt. När jag hämtade Soso på skolan i fredags spelade dom innebandy (fast ute) i solen. 16 grader och strålande solsken!


Igår var det 19 grader. Varmaste sommaren... Nej jag menar oktober sedan 1949 enligt kvällstidningarna. Fortsätter vintern så här klagar man inte...

Inga tjocka vinterjackor behövs här inte.

Förra söndagen var det nybörjartävling för små brottare i Vellinge här utanför Malmö. Soso har tävlat flera gånger förut men för Jomi var det första gången.

Det var flera av hans kompisar från klubben som skulle tävla och han tyckte det var roligt. Men i sista stund blev han osäker och sa, Jag vet inte om jag vill tävla. Jag kommer säkert att förlora.
Min lilla söt. Sa det gör ingenting! Det är bara för roligt och förlorar man så lär man sig någonting av det med. Dessutom får alla medalj bara man är med. Så han tittade på dom andra som var före och tyckte det var roligt i alla fall. När det var hans tur gick han in och kämpade min lilla fighter och vann!

Hur stolt som helst! Min stora kille. Och så fick han sin medalj...

Hej på er!

Hur får man tiden att räcka till egentligen? Okej sakerna man måste göra blir ju gjorda. Eller knappt det föresten. Sen sakerna man vill göra. Dom hinns ofta inte med. Så är det när man jobbar mycket.

Klockan och tider att passa. Känns som att vi inte gör annat. Vakna, skola, jobba, hämta, äta middag (laga middagen också!), läxor, träna, duscha, äta igen... Eh? Sitta och ta det lugnt Tack!? Sova. Zzz

Häromdagen kom Jomi hem med ett collage med klockan som dom gjort i skolan. Nu har vi den i köket och barnen snurrar på den för att ställa in olika tider. Roligt och samtidigt lärorikt för barnen att kolla vad klockan är och ställa in den rätt.

Till min inköpslista har jag lagt till en sån whiteboard tavla som är indelad efter veckodagarna så man kan ha lite mer struktur och kunna planera bättre. Då kan barnen också se vad som står på schemat.

Tipsa mig gärna om ni sett någon affär som har en sån!

Så länge får vi titta på Jomis fina klocka.

Igår slog hösten till på allvar. Blåsigt, kallt och regnigt. Med bara 8 grader är väl till och med den metrologiska sommaren över.

Idag var vi förberedda med höstjackor, då var det inte lika kallt. Men bättre mer kläder än mindre. Finns inget värre än att frysa.

På tal om höstklädd. Hittade den här utanför Jomis skola. Under Malmö festivalen (i slutet av augusti) fick dom klä in lyktstolpar, statyer och allt möjligt på festivalområdet. Den här hade nog blivit en stickad avstickare.

Vilken härlig morgon!

Nej nu var jag ironisk... Usch hatar att stressa. Idag kom Soso in till mig på morgonen, vad bra, bara det att klockan var lika mycket som när vi brukar gå ut hemifrån. Hoppsan hejsan! Min väckarklocka hade alltså inte ringt. Mycket mystiskt. Studsade upp ur sängen, fixade några smörgåsar lite snabbt att ta med och hoppade i kläderna. Typ.

Soso kom i tid i allafall. Inte Jomi men det gick bra ändå. Puh!

Sitter och funderar på vad jag ska laga för god mat idag... Måste få i oss något, sen ska jag träna. Fitness kickboxning. Så kul! Enda träningen som man faktiskt ser fram emot.

Så där har ni min dag!

Tänkte dela med mig av mina tankar kring Islam och min muslimska identitet.

Har fått många nyfikna frågor. Många frågor kring Islam, varför muslimer gör eller inte gör på något visst sätt och hur kom det sig att jag blev muslim. I början var det många frågor. Efter ett tag lite färre. Tycker det varit mest naturligt att familj, vänner och bekanta frågar mig om olika saker. För visst måste folk undra när man går emot vad som anses normalt. När man konverterar och börjar praktisera en annan religion förväntar man sig nästan att släktingar och bekanta ska bli lite nyfikna. Ibland har jag nästan tyckt att det är konstigt att folk inte frågar. Nu pratar jag inte om främlingar på stan utan om släktingar, vänner och bekanta. För ibland händer det ju till och med att man får frågor av främlingar var som helst. Vilket också kan vara kul. Om man är på humör.

Många vet ju inte så mycket om Islam egentligen. Har jag märkt. Ska jag börja med föreläsningar varje gång jag träffar bekanta framstår man kanske predikande eller självupptagen. Därför kan det vara bättre att andra frågar om de är nyfikna eller har en uppriktig fundering. Eller så läser dom min blogg nu. Bättre det än att sitta och anta saker som inte stämmer och då kanske också sitta med en massa fördomar.

Fick en fråga från min granne för ett tag sen. Vi har känt varandra i sex år nu och har mycket bra kontakt. Men så en dag sa hon - Blir du inte less ibland på att ha slöja? ...för visst har du den för att du älskar din man så mycket?
Blev ganska förvånad faktiskt, men vi har väl aldrig pratat så mycket om religion så det kanske var därför hon trodde att hon förstod innan hon ens frågat. Blev glad att hon frågade för då fick hon ju höra varför jag är muslim och varför jag har slöja. Egentligen.

Har du blivit muslim på grund av din man?
- Nej, inte på grund av min man utan Tack vare min man. Ser ni skillnaden? Jag kom i kontakt med Islam när jag träffade honom. Det gjorde att jag blev nyfiken på Islam och ville lära mig mer. Jag hade inte tänkt bli muslim men när jag läste mer och mer om Islam så fastnade jag. Jag kände att alla mina tankar om livsåskådning föll på plats och att jag hittat den rätta vägen. Det var en underbar känsla. Och tack vare min man hittade jag den. Kanske hade jag hittat Islam på egen hand också men det hade nog tagit längre tid. Den Gud vill vägleda vägleder han. Är tacksam för att jag hittade och slapp vara sökande längre.

Måste man bli muslim för att man vill gifta sig med en muslim?
- Nej det måste man inte.
En kristen kvinna och muslimsk man kan gifta sig enligt Koranen. Finns inget som säger att hon måste bli muslim. Tvärtom är det förbjudet att tvinga en person att bli muslim. Också enligt Koranen.

[2:256] TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.


Måste man ha slöja?
- Vi är vuxna människor som själva väljer vad vi tar på oss. Måste man ha kläder på sig när man går ut? Det beror väl på vad man är bekväm i och hur man vill bli bemött. Vi tar ju på oss kläder som vi anser representerar oss själva. Enligt Koranen och hadith ska en kvinna klä sig så att hon skyddar sig och blir igenkänd som en troende kvinna. Även om det är ett påbud att bära slöja så är det upp till varje person att ta ställning till detta påbud. En vuxen människa har ansvar för sig själv och återigen, tvång finns inte. Bara påbud. Sånt som man borde göra.

Det var några frågor. Dom går såklart att utveckla ännu mer, men ibland är det ett kort och gott svar på en uppriktig fundering allt som krävs. För att stilla någons undran. Få det okända att bli lite mer känt. Få någon att säga "Jaha, för jag trodde kanske... blablabla. Men nu vet jag! Tack!" Kanske för att bryta någons fördomar. Vem vet

Tro mig många svenska muslimer är vana att få frågor av helt okända människor. Släkt och vänner vill man ju ska vara nyfikna! Tycker jag i alla fall.

Mitt muslimska jag (efter att ha lekt lite med fotoramar och effekter).

Idag när jag tittade på vädret så var det (enligt metrologiska mätningar) fortfarande sommar här i Skåne. Eftersom medeltemperaturen är över 10 grader. Varpå hon som läste upp det log och tyckte det var var mysigt, mmm ja det räknas fortfarande som sommar!

Eh? Nog för att svensk sommar brukar vara lite si och så. Men kallas detta för sommar flyttar utomlands genast. Depression!

Nej men visst är det skönt att hösten inte slagit till med full kraft än (och bara för att jag skriver detta nu är det väl minus grader imorgon när vi ska ut). Men är det regn, mulet och 12 grader så vill man inte gärna kalla det för sommar.

Energin är inte på topp nu. Brukar inte dricka kaffe så ofta men måste nog börja göra det så att man får lite tillfällig energi i alla fall.

Men det får bli imorgon. Nu är det dags att sova.

Hörs!

Hej på er!
Bloggar och har nu även börjat Instagramma med iPhone. Älskar autocorrect. Okej inte alltid men många ggr får man sig ett extra skratt. Min ena sons namn brukar till exempel bli "Halal".

Häromdagen la jag in en bild på Instagram och skulle skriva lite spexigt "Hejsvejs egobild". Autocorrect ändrade snabbt till "Helsvensk egobild". Ja varför inte. Autocorrect är mindre fördomsfull än många andra verkar det som.


Fick frågan för ett tag sen
"När ska du bli svensk igen då?" (av någon jag inte ens känner dessutom men det var en annan sak)
Tog det dock som ett skämt. Även om personen kanske hade en föreställning av att jag faktiskt konverterat till en annan nationalitet?

Jag är svensk, har alltid varit och kommer alltid att vara svensk. Svensk och muslim. Svenskheten sitter inte i religion eller kläder.

Svenska jag. I min nya bruna abaya. Helsvensk egobild.

Trodde det var höst innan men vädret har fortfarande varit ganska varmt, runt 20 grader. Idag var det däremot bara 12 grader på morgonen. Fryser! Nu är det kanske dags att plocka fram höstjackan trots allt. Lämpligt till höstens ankomst har jag blivit förkyld också.


Fyndade dessa häromdagen. Tycker dom har något orientaliskt över sig. Dessutom är dom inte helt svarta utan har en sliten look med bronsfärg. Älskar dom redan!


Nu ska jag bara hitta en bra plats åt dom...

Hej på er!

I måndags hade vi utvecklingssamtal med Soso och hans lärare. Nu har dom börjat med utvecklingssamtal i början istället för i slutet av terminen. Mycket bättre! Man får veta målen för den här terminen redan i början. Vad just mitt barn kan behöva träna lite extra på för att uppnå målen och utvecklas på ett bra sätt. Annars har ju utvecklingssamtalen mer varit som någon slags summering på vad som gått bra och mindre bra under terminen. Det som gått mindre bra känns ju lite sent att få reda på då. Nu kändes det mer målinriktat och jättebra att vi som föräldrar också får mer konkreta tips på saker som vi kan hjälpa honom med och få honom att utvecklas ännu mer.

Några tips som vi tagit till oss är att träna mycket läsning. Innan har Soso fått så mycket beröm för sin läsning. Han var ju bland de bästa i klassen. Det är ju såklart bra med beröm, men sen gäller det ju att inte fastna där och nöja sig. Fortsätt utveckla det som han är duktig på. Nu har han lånat flera böcker på biblioteket och sitter och läser för oss varje dag. Ingen läxa utan bara färdighetsträning. 

Igår var jag och tränade. Nu har vi börjat träna igen efter sommaren, tjejpass, fitness kickboxning. Det är riktigt rolig träning och fördelen att det bara är för tjejer. Dessutom är träningsavgiften bara 350 kr per år. Bor ni i Malmö och är intresserade är ni välkomna! Maila mig så kan jag berätta mer.

Idag började hösten. Verkar det som. Senaste veckan har gått från 26 grader till 15 igår. Idag blåser det och känns kallt.

Den här veckan har varit riktigt skön. Ganska varmt fortfarande trots att det är september. Passar på att njuta innan hösten kommer.

Nu märks det att skolan är i gång på allvar. Häromkvällen var jag på föräldrarmöte med rektorn och lärarna för tvåorna på Soso's nya skola. Riktigt roligt och intressant föräldrarmöte faktiskt. Dom lyckades få föräldrarna sitta och lyssna intresserade en och en halvtimme. Trots en massa prat om skolplan lyckades dom få det roligt och intressant. Jämför då med ett föräldrarmöte jag var för förskolan i våras då jag ärligt höll jag på att somna och många med mig satt och gäspade. Men inte den här gången alltså. Lärarna bjöd på sig själva och dom lyckades till och med att få många av oss att skratta flera gånger, det hade man inte förväntat sig!

I veckan hade Jomi fotografering i skolan. I onsdags när han kom hem från skolan sa han "Mamma fröken sa att vi ska kamma oss imorgon. Och så vill jag lägga gel i håret. Men det sa hon ingenting att man måste ha. Men jag vill". Sagt och gjort stod jag alltså och fixade håret på min 6 åring med gel på morgonen innan han skulle iväg till skolan. Tydligen skulle hans kompis också ha det. Min stora lilla kille. Han är så glad och stolt nu att han äntligen börjat skolan. Ett tag förra året tjatade han varje dag "ska jag börja skolan nu?" När jag svarade nästa år blev han sur. Men nu har han alltså äntligen fått börja skolan.

Blev så lycklig när vi kom till mina föräldrar och jag såg att bären på buskarna fortfarande var kvar. Mamma brukar ju plocka och frysa in men i år har bären mognat långsammare på grund av den dåliga sommaren och var fortfarande kvar på buskarna. Gör man saft av bären är det bättre att låta dom bli riktigt mogna innan man plockar dom också så att man får den där riktigt goda smaken.

Vilka barndomsminnen och vilken lyx att plocka mängder av goda bär!

Nu har vi kommit hem igen från vår lilla semester uppe hos mina föräldrar. Vi kom i onsdagskväll och hoppade rakt in i vardagen igen.

Bjuder på lite vinbärsbilder. Barnen tyckte det var riktigt roligt (och gott!) att plocka bär också.

Vi har det riktigt bra här uppe!

Häromdagen var vi och hälsade på en kompis och hennes son. Igår var min kusin och hennes man hos oss.

Vädret har inte varit det bästa. Inte så mycket annat att vänta sig här uppe den här tiden. Slut på sommaren. Så det blir att passa på och göra saker ute medan det är fint väder.

Jomi och morfar spelar badminton.

Hej på er!
Gissa var vi är? Vi har gjort årets mest spontana sak. Inte så bra planerad i tid eftersom barnen hade skolstart i måndags. Men vad gör man inte. Är det något jag lärt mig av erfarenhet så är det att ta vara på dagen. Man vet inte om man får möjlighet, sen.

Hela sommaren har varit full med jobb, jobb och ännu mera jobb. Stress. Vi brukar alltid åka och hälsa på mina föräldrar men i år har det inte gått. Nu efter Eid började längtan bli starkare och starkare. Både hos barnen som var besvikna att vi inte åkt och hos mina föräldrar som saknade oss. Och hos mig också såklart. Kan inte låta bli att bli nojig när jag tänker sen. Tänk om vi inte får möjlighet sen? Tänk om det händer något med någon. Gud förbjude. Man vet ju aldrig. Har sett alltför många dö förtidigt och hastigt. Sån rädsla stannar kvar. Det räcker att vi bor över 100 mil ifrån varandra. Så nu när jobbet minskat och Ramadan är över så kändes det inte lika omöjligt längre.

I tisdagskväll pratade jag med mina föräldrar och med maken och bestämde oss för att åka upp till dom, några dagar, över helgen. Bara vi hälsar på dom någonting. Kollade biljetter och då visade det sig vara riktigt dyrt att åka dom dagar vi först tänkt. Sen är det väl lika bra att vi stannar en vecka när vi ändå åker? Billigast var dagen efter. Alltså blev det att jag bokade på kvällen och morgonen efter åkte vi iväg mot flygplatsen.

Så nu är vi alltså hos mina föräldrar i norrland den här veckan. Lyckan är gjord!

Vi har plockat och ätit hallon, vinbär och krusbär direkt från buskarna. Barnen har fiskat och varit så nöjda!

Jag nöjde mig med att kolla på. Fler som kollar på, katten som väntar på mat...

Nu är Ramadan slut och vi firar Eid. Idag har vi varit på Malmö Festivalen. Barnen åkte karuseller, åt mat och fick med oss minimunkar. Helt underbart väder också med sol och 30 grader (skulle varit på stranden egentligen).

Till alla er som firar eller ska fira, önskar er en riktigt Trevlig Eid!

Idag har vi ätit fotor hos svärmor. Tog med oss maten dit så det blev lite av varje. Mycket mat men lite jobb. Ganska skönt faktiskt.


Gårdagens middag blev dolma gjord av vitkål. Brukar aldrig göra det men det blev så att vi fick hem ett stort vitkålshuvud. Bad Soso gå och köpa isbergssallad en dag, och hem kom han med vitkål. Hehe. Nåja man tager väl vad man får och gör det bästa av situationen. Alltså blev det dolma. Riktigt gott blev det också.


Barnen och särskilt Soso är lite skeptiska ibland när det är någon ny maträtt eller något som dom "tror" att dom inte gillar. Soso bestämde sig direkt för att han säkert inte kommer tycka om det. Men efter att ha smakat gillade han det också. Det lönar sig att smaka med andra ord.

Vem vet, det kanske dyker upp ett recept på dom här, så småningom...

Hej på er!
Nu är det slutspurten på månaden Ramadan. Även om jag älskar Ramadan så ska det bli skönt att återgå till vardagen. Framförallt att bli lite produktiv. Man går ju på lågvarv när man fastar.


Nästa vecka börjar barnen skolan så denna veckan har vi förberett dom genom att vända tillbaka på dygnet lite. Så gott det nu går. Ska bli så spännande, Jomi börjar förskoleklass och Soso börjar 2:an. Helt ny skola blir det för båda två. Letade efter en ny skola till Soso av olika anledningar. Framförallt för att han ska få bättre förutsättningar att utvecklas. Tillslut fick han plats på en skola som vi hört mycket gott om. Var där och hälsade på innan skolan slutade och bara bemötandet vi fick gjorde mig riktigt glad. Det klart det är inte roligt att ta honom från hans kompisar men är säker på att han kommer göra nya vänner direkt, han är så social och gör kompisar var vi än går. Så hoppas han ska trivas också. InshaAllah.

Min stora kille

Igår var vi till svägerskan på fotor. Gick till henne ganska tidigt så vi hjälptes åt med maten. Riktigt mysigt att bryta fastan tillsammans. Satt ute på balkongen sen och åt vattenmelon och några rökte vattenpipa. Det var faktisktriktigt skönt att sitta ute på natten. Saknar att ha en uteplats eller bara en ordentlig balkong. Vår är minimal och inte alls mysig. När vi är ute på balkongen hos svägerskan får jag dock lite noja över höjden. Till exempel när barnen lutar sig mot räcket. Husen är ju inte tipp topp direkt. Har lite höjdskräck från 8:e våningen. Men utsikten är fin över husen och parken.

Vänskapsparken at night.