Camol

Nu har jag bokat tågbiljetter till mig och barnen till Norrland. Det blir midsommar på landet så det ser vi fram emot. Hela tågresan känns som att det kommer bli ett äventyr i sig, men det kommer nog att gå bra. Sist när vi skulle flyga upp så blev Soso sur över att vi skulle flyga. Nästa gång vill jag åka tåg! Så nu blev det som han ville.

Känner mig helt slut i huvudet efter kvällens bestyr med biljettbokningen. Tågrälsen (inlandsbanan) går genom den lilla byn som mina föräldrar bor i. Tågstationen har dock sedan länge varit nedlagd men nu har dom byggt en perrong igen. Dock gick det sämre att boka en resa där tåget faktiskt stannar och släpper av någon på den lilla perrongen. Nej istället fick jag förslag att vi ska hoppa av någon helt annanstans för att sedan göra ca 5 byten för att åka 30 mil med buss innan vi kommer fram till målet. Nej det var inte riktigt så vi hade tänkt det.

När jag ringde till SJ's kundtjänst så var den ingen som ville kännas vid att tåget faktiskt ibland, vid speciella omständigheter faktiskt stannar och släpper på och av folk där. Dock verkade det som att man måste vara minst 10 personer. Pratade nog minst en timme med olika avdelningar, blev kopplad, vänta, kopplad igen... Hann t.o.m. prata med makens syster mellan varven för att planera inför morgondagen.

Med två busiga barn som ville visa diverse trix under tiden, en lur i varje öra och en datorskärm framför kände jag mig aningens slut i huvudet efterråt. Det blev ingen avstigning direkt hos mina föräldrar utan en större station 5-6 mil bort? Sånt är livet i Norrland. Fram kommer vi väl tillslut iallafall.

------------------------------------------------------------------------