Camol

Vi har det riktigt bra här uppe!

Häromdagen var vi och hälsade på en kompis och hennes son. Igår var min kusin och hennes man hos oss.

Vädret har inte varit det bästa. Inte så mycket annat att vänta sig här uppe den här tiden. Slut på sommaren. Så det blir att passa på och göra saker ute medan det är fint väder.

Jomi och morfar spelar badminton.

Hej på er!
Gissa var vi är? Vi har gjort årets mest spontana sak. Inte så bra planerad i tid eftersom barnen hade skolstart i måndags. Men vad gör man inte. Är det något jag lärt mig av erfarenhet så är det att ta vara på dagen. Man vet inte om man får möjlighet, sen.

Hela sommaren har varit full med jobb, jobb och ännu mera jobb. Stress. Vi brukar alltid åka och hälsa på mina föräldrar men i år har det inte gått. Nu efter Eid började längtan bli starkare och starkare. Både hos barnen som var besvikna att vi inte åkt och hos mina föräldrar som saknade oss. Och hos mig också såklart. Kan inte låta bli att bli nojig när jag tänker sen. Tänk om vi inte får möjlighet sen? Tänk om det händer något med någon. Gud förbjude. Man vet ju aldrig. Har sett alltför många dö förtidigt och hastigt. Sån rädsla stannar kvar. Det räcker att vi bor över 100 mil ifrån varandra. Så nu när jobbet minskat och Ramadan är över så kändes det inte lika omöjligt längre.

I tisdagskväll pratade jag med mina föräldrar och med maken och bestämde oss för att åka upp till dom, några dagar, över helgen. Bara vi hälsar på dom någonting. Kollade biljetter och då visade det sig vara riktigt dyrt att åka dom dagar vi först tänkt. Sen är det väl lika bra att vi stannar en vecka när vi ändå åker? Billigast var dagen efter. Alltså blev det att jag bokade på kvällen och morgonen efter åkte vi iväg mot flygplatsen.

Så nu är vi alltså hos mina föräldrar i norrland den här veckan. Lyckan är gjord!

Vi har plockat och ätit hallon, vinbär och krusbär direkt från buskarna. Barnen har fiskat och varit så nöjda!

Jag nöjde mig med att kolla på. Fler som kollar på, katten som väntar på mat...

Nu är Ramadan slut och vi firar Eid. Idag har vi varit på Malmö Festivalen. Barnen åkte karuseller, åt mat och fick med oss minimunkar. Helt underbart väder också med sol och 30 grader (skulle varit på stranden egentligen).

Till alla er som firar eller ska fira, önskar er en riktigt Trevlig Eid!

Idag har vi ätit fotor hos svärmor. Tog med oss maten dit så det blev lite av varje. Mycket mat men lite jobb. Ganska skönt faktiskt.


Gårdagens middag blev dolma gjord av vitkål. Brukar aldrig göra det men det blev så att vi fick hem ett stort vitkålshuvud. Bad Soso gå och köpa isbergssallad en dag, och hem kom han med vitkål. Hehe. Nåja man tager väl vad man får och gör det bästa av situationen. Alltså blev det dolma. Riktigt gott blev det också.


Barnen och särskilt Soso är lite skeptiska ibland när det är någon ny maträtt eller något som dom "tror" att dom inte gillar. Soso bestämde sig direkt för att han säkert inte kommer tycka om det. Men efter att ha smakat gillade han det också. Det lönar sig att smaka med andra ord.

Vem vet, det kanske dyker upp ett recept på dom här, så småningom...

Hej på er!
Nu är det slutspurten på månaden Ramadan. Även om jag älskar Ramadan så ska det bli skönt att återgå till vardagen. Framförallt att bli lite produktiv. Man går ju på lågvarv när man fastar.


Nästa vecka börjar barnen skolan så denna veckan har vi förberett dom genom att vända tillbaka på dygnet lite. Så gott det nu går. Ska bli så spännande, Jomi börjar förskoleklass och Soso börjar 2:an. Helt ny skola blir det för båda två. Letade efter en ny skola till Soso av olika anledningar. Framförallt för att han ska få bättre förutsättningar att utvecklas. Tillslut fick han plats på en skola som vi hört mycket gott om. Var där och hälsade på innan skolan slutade och bara bemötandet vi fick gjorde mig riktigt glad. Det klart det är inte roligt att ta honom från hans kompisar men är säker på att han kommer göra nya vänner direkt, han är så social och gör kompisar var vi än går. Så hoppas han ska trivas också. InshaAllah.

Min stora kille

Igår var vi till svägerskan på fotor. Gick till henne ganska tidigt så vi hjälptes åt med maten. Riktigt mysigt att bryta fastan tillsammans. Satt ute på balkongen sen och åt vattenmelon och några rökte vattenpipa. Det var faktisktriktigt skönt att sitta ute på natten. Saknar att ha en uteplats eller bara en ordentlig balkong. Vår är minimal och inte alls mysig. När vi är ute på balkongen hos svägerskan får jag dock lite noja över höjden. Till exempel när barnen lutar sig mot räcket. Husen är ju inte tipp topp direkt. Har lite höjdskräck från 8:e våningen. Men utsikten är fin över husen och parken.

Vänskapsparken at night.

När man fastar så smakar maten mycket bättre än vanligt. Det kanske låter klychigt, men det är sant. När man fått känna hunger och törst finns det inget godare än att sätta sig till bords och äta. Man uppskattar maten mycket mer. Man njuter av varje tugga och är mer tacksam än någonsin över att vi har mat varje dag. Något som inte är självklart för alla här på jorden.

Fastan gör oss mer ödmjuka. Genom att släppa tankarna på mat på dagen får man mer fokus på sin andlighet. Så det var några tankar om fastan. Har fått frågan så många gånger hur man orkar fasta. Så många (oftast inte muslimer) som säger att dom "aldrig skulle klara av det". Säger bara att man klarar mer än vad man tror. Huvudsaken man är frisk. Sen när man klarat av det infinner sig dessutom en stor ödmjukhet. På köpet.

På tal om att njuta av maten. Köpte mango från Indo Pak, en pakistansk mataffär. En liten låda med fem stycken i. Lite dyr (jämfört med andra lågpris fruktaffärer här i Malmö) betalade drygt 10 kronor per mango. Men vi blev övertygade om att det var bra kvalité. Honey mango. Höll på att tappa andan när jag åt, det HÄR är mango! Den levde verkligen upp till sitt namn. Super quality. Som en liten bit av himlen. Så sagolikt god. Ja ni fattar. Värt varenda krona.