Camol

Nu är vi (om någon missat det) långt ute på vischan, eller ute i buschen som dom säger här. På landet. Ja ni fattar. Mina föräldrar trivs ju som fiskar i vattnet här. Själv känner jag OK... att vara här ett tag på semester är bra. Men sen vill jag hem. 

Nåja, mina föräldrar tycker ju såklart att detta är den bästa miljön för barn. "Inga faror" som pappa sa. Nä nä. Häromdagen så ropade han på mig när vi var ute, "Kolla så fint barnen leker här behöver du inte oroa dig för bilar och sånt". Går och tittar vad barnen gör och möts av Soso som kommer susnade/ skakade ner för lobryggan på deras lagård (som egentligen inte är någon lagård utan ett enda stort garage) på en trehjuling som han hittat. Står chockad och tittar på håll när min stora 6-åring sträcker ut benen och parerar den lilla trehjulingen, först nedför träbryggan i en väldig fart, sen viker av och kör hela vägen ner till grusplanen som är bredvid lagården. Jahapp, pustar ut när han stannar oskadd, detta är ju verkligen en väldigt ofarlig miljö för barn ;)

Idag har vi varit och lekt utanför skolan där jag faktiskt gick ett år. Lång rutschkana som barnen kunde ha åkt resten av dagen om dom hade fått.



Bildbevis på att jag också var där. Skymtar en same-inspirerad grillplats där bakom gräskullen?



Ser ut som att rutchkanan åker rakt in i min mun. Men det bjuder jag på.

------------------------------------------------------------------