Min tur

Så var det min tur att bli förkyld. Igår var barnen någorlunda friska igen, ingen snuva i sikte och hostan var så gott som borta. Tack och lov. Dom längtade ihjäl sig för att få gå till skolan och dagis, tråkigt att bara vara hemma och sjuka sig, så ställde vi klockan för att bege oss ut i höstrusket. Bara det att när jag vaknade var jag död. Typ. Ville inte ens prova svälja, hade så ont i halsen. Efter lite té så begav vi oss ändå iväg mot bussen.

Ja vi tar bussen till skolan. Tre hållplatser, men jag skyller på att barnen inte orkar gå. Särskilt på morgonen. Särskilt nu på hösten. Sen tar jag och Jomi bussen tillbaka till dagis. Två hållplatser. Men då är det ju gratis. Och bussen går varje 5 minuter så... Plus att dom älskar att åka buss, iallafall korta sträckor. Ser till att sätta sig på varsitt säte så att dom har varsin knapp att trycka på när vi ska av. Jomi brukar vinka till ankorna vid pildammsparken, sen är vi framme. Ja men sen när det är bättre väder, varmare och allt det där, då ska vi nog minsann gå. Men det blir då det.

När jag kom hem var jag så trött så trött så jag ville bara gå och sova resten av dagen. Men det gjorde jag förstås inte. Läste, lagade lunch. Sen kom maken hem och jag tog bilen och hämtade barnen. Puh. Nu vill jag bara dricka något varmt, ta en varm dusch och hoppas att jag mår bättre imorgon!


---------------------------------------------------------


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0