Spontan resa
Hej på er!
Gissa var vi är? Vi har gjort årets mest spontana sak. Inte så bra planerad i tid eftersom barnen hade skolstart i måndags. Men vad gör man inte. Är det något jag lärt mig av erfarenhet så är det att ta vara på dagen. Man vet inte om man får möjlighet, sen.
Hela sommaren har varit full med jobb, jobb och ännu mera jobb. Stress. Vi brukar alltid åka och hälsa på mina föräldrar men i år har det inte gått. Nu efter Eid började längtan bli starkare och starkare. Både hos barnen som var besvikna att vi inte åkt och hos mina föräldrar som saknade oss. Och hos mig också såklart. Kan inte låta bli att bli nojig när jag tänker sen. Tänk om vi inte får möjlighet sen? Tänk om det händer något med någon. Gud förbjude. Man vet ju aldrig. Har sett alltför många dö förtidigt och hastigt. Sån rädsla stannar kvar. Det räcker att vi bor över 100 mil ifrån varandra. Så nu när jobbet minskat och Ramadan är över så kändes det inte lika omöjligt längre.
I tisdagskväll pratade jag med mina föräldrar och med maken och bestämde oss för att åka upp till dom, några dagar, över helgen. Bara vi hälsar på dom någonting. Kollade biljetter och då visade det sig vara riktigt dyrt att åka dom dagar vi först tänkt. Sen är det väl lika bra att vi stannar en vecka när vi ändå åker? Billigast var dagen efter. Alltså blev det att jag bokade på kvällen och morgonen efter åkte vi iväg mot flygplatsen.
Så nu är vi alltså hos mina föräldrar i norrland den här veckan. Lyckan är gjord!
Vi har plockat och ätit hallon, vinbär och krusbär direkt från buskarna. Barnen har fiskat och varit så nöjda!
Jag nöjde mig med att kolla på. Fler som kollar på, katten som väntar på mat...
