Camol

Tänkte dela med mig av mina tankar kring Islam och min muslimska identitet.

Har fått många nyfikna frågor. Många frågor kring Islam, varför muslimer gör eller inte gör på något visst sätt och hur kom det sig att jag blev muslim. I början var det många frågor. Efter ett tag lite färre. Tycker det varit mest naturligt att familj, vänner och bekanta frågar mig om olika saker. För visst måste folk undra när man går emot vad som anses normalt. När man konverterar och börjar praktisera en annan religion förväntar man sig nästan att släktingar och bekanta ska bli lite nyfikna. Ibland har jag nästan tyckt att det är konstigt att folk inte frågar. Nu pratar jag inte om främlingar på stan utan om släktingar, vänner och bekanta. För ibland händer det ju till och med att man får frågor av främlingar var som helst. Vilket också kan vara kul. Om man är på humör.

Många vet ju inte så mycket om Islam egentligen. Har jag märkt. Ska jag börja med föreläsningar varje gång jag träffar bekanta framstår man kanske predikande eller självupptagen. Därför kan det vara bättre att andra frågar om de är nyfikna eller har en uppriktig fundering. Eller så läser dom min blogg nu. Bättre det än att sitta och anta saker som inte stämmer och då kanske också sitta med en massa fördomar.

Fick en fråga från min granne för ett tag sen. Vi har känt varandra i sex år nu och har mycket bra kontakt. Men så en dag sa hon - Blir du inte less ibland på att ha slöja? ...för visst har du den för att du älskar din man så mycket?
Blev ganska förvånad faktiskt, men vi har väl aldrig pratat så mycket om religion så det kanske var därför hon trodde att hon förstod innan hon ens frågat. Blev glad att hon frågade för då fick hon ju höra varför jag är muslim och varför jag har slöja. Egentligen.

Har du blivit muslim på grund av din man?
- Nej, inte på grund av min man utan Tack vare min man. Ser ni skillnaden? Jag kom i kontakt med Islam när jag träffade honom. Det gjorde att jag blev nyfiken på Islam och ville lära mig mer. Jag hade inte tänkt bli muslim men när jag läste mer och mer om Islam så fastnade jag. Jag kände att alla mina tankar om livsåskådning föll på plats och att jag hittat den rätta vägen. Det var en underbar känsla. Och tack vare min man hittade jag den. Kanske hade jag hittat Islam på egen hand också men det hade nog tagit längre tid. Den Gud vill vägleda vägleder han. Är tacksam för att jag hittade och slapp vara sökande längre.

Måste man bli muslim för att man vill gifta sig med en muslim?
- Nej det måste man inte.
En kristen kvinna och muslimsk man kan gifta sig enligt Koranen. Finns inget som säger att hon måste bli muslim. Tvärtom är det förbjudet att tvinga en person att bli muslim. Också enligt Koranen.

[2:256] TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.


Måste man ha slöja?
- Vi är vuxna människor som själva väljer vad vi tar på oss. Måste man ha kläder på sig när man går ut? Det beror väl på vad man är bekväm i och hur man vill bli bemött. Vi tar ju på oss kläder som vi anser representerar oss själva. Enligt Koranen och hadith ska en kvinna klä sig så att hon skyddar sig och blir igenkänd som en troende kvinna. Även om det är ett påbud att bära slöja så är det upp till varje person att ta ställning till detta påbud. En vuxen människa har ansvar för sig själv och återigen, tvång finns inte. Bara påbud. Sånt som man borde göra.

Det var några frågor. Dom går såklart att utveckla ännu mer, men ibland är det ett kort och gott svar på en uppriktig fundering allt som krävs. För att stilla någons undran. Få det okända att bli lite mer känt. Få någon att säga "Jaha, för jag trodde kanske... blablabla. Men nu vet jag! Tack!" Kanske för att bryta någons fördomar. Vem vet

Tro mig många svenska muslimer är vana att få frågor av helt okända människor. Släkt och vänner vill man ju ska vara nyfikna! Tycker jag i alla fall.

Mitt muslimska jag (efter att ha lekt lite med fotoramar och effekter).